gilmaboci

When you least expect it finns det ett uttryck som heter så igår when i least expected it tog jag mitt pickpack och stack hem till Dulle aka Lovisa. Vi tänkte ha en chillkväll med lite snacks och plugg men when you least expect it visade det sig att grannen hade hemmafest. Tyvärr var det lite yngre folk där så det var inte så mycket drag i den festen, i alla fall inte om man är lite coolare är "fjortis" som vi ju är nu när vi har fyllt myndiga... så when we least expected it satt vi på RER:en in till Paris. Vi började kvällen på en bar vid Grands Boulevard och avslutade den på en annan bar på samma gata. kl tidigt på morgonen kommer en Gilma och en Lovisa hem nöjda och belåtna efter en trevlig utekväll.

Det finns tjejer som påstår att de känner på sig när de har träffat "the one", men hur vet man det? Ett förhållande som påbörjas helt på måfå för att den ena eller båda parter tänker "Whatever, det finns ingen framtid i det här men vi kör ändå" kanske slutar i någonting seriöst? Det vet man ju inte från början. Och ibland när man tror att man har träffat "the one" så visar det sig att han var helt fel person, det var bara det att man var för blind för att se det för att man var så galet kär... Och ibland träffar man någon som är allt vad den rätta ska vara, men som man ändå inte känner "gnistan" med. Kan man i sådana fall skapa en egen gnista själv? Intala sig själv att man är så kär i den här personen så att man till slut blir det? Jag tror att man kan det. Och jag tror att om man kan det så är man jävligt gifted och realistisk. Inte för att låta som en bitterfitta nu... men igenomtänkta förhållanden där man sätter högre krav än att han ska vara söt och snäll och få en att skratta håller längst. Allt som vi ser på film om otippade par som slåss för att deras kärlek ska övervinna allt är bullshit. Varför tror ni att filmen slutar när paren blivit tillsammans? 

They just don't want to show us the horrible break-up that follows.

Sitter inne en vacker dag i Paris och gör. ingenting. Istället för att lura mig själv att man behöver "en ledig dag" tänker jag bara erkänna att jag inte har ett skit att göra och att jag har ångest över det. I should be out looking at the eiffeltower, eating a croissant, kissing a hot french guy by the Seine or whatever. But naahh.. i think i'll just stay in. It's called DENIAL, folks...

Tonight i touched Akon and got invited to go to dubai. that makes me a pimp. doesnt it? i ernt to vip roo eith alice and lovisa. firt vip room ucked as usual but then wehen we were just about to leave some guys gaves us drink so we staydd a little loneger. thetn one of them startefdtalking about formula 1 and that he arranges oaties in dubai, asking if i ever been there, which i havenät, so he goes ok, you id want you to come and you can bring yuor friend. im like okayy sounds fun. let me just go to the ladies roomm. aka seeeeeeeeee ya, aint comig nto dubai to be your slave buddy. sure you might be rich and all, but i aint that kinda girl, if you kno what i mena. anyway. i fuckin touched akon. kno im going to decka.

Vi ses på VIP ROOM ikväll när Akon kommer och spelar? Just det, det gör vi förmodligen inte för att du som läser detta är nog hemma i Lund och ska på någon hemmafest som slutar klockan 2? då hinner du tyvärr inte till Paris på en timme då Akon börjar sin show... Aja, jag lovar att ta en bild i alla fall.

Våren har kommit till Paris och livet leker lekar. Att ständigt vara pank ha fått sitt hjärta skrapat (inte riktigt brustet men lite grann) samtidigt som man springer runt i stan, dag som natt och roar sig samtidigt som uteliggarna i metrostationernas hörn skadar samvetet och överklassen i Paris finaste klubbar äcklar en. Man inser att utanför den trygga bubblan som lilla landet lagom befinner sig i finns en stor värld där det onda möter det goda. Men Paris räcker inte för mig. Jag kommer inte hem innan jag upptäckt världen (eller i alla fall en del av den). Så jag åkte till Madrid och hälsade på mina kära vänner från klassen och såklart Maja och Filippa. Det visade sig att Madrid var en sjuhelvetes fest från torsdag till söndag, så på söndagskvällen fick jag halta fram på flygplatsen ända hem. klackar är inte nådiga mot fötterna. Samtidigt som Europas metropoler lockar mig så händer det grejer på hemmaplan med. Att bli moster var en helt ny upplevelse. En annan sorts lycka, helt ojämförbar med att känna hur musiken verkligen genomsyrar en på klubben. För lyckan att bli moster var något enormt större än det.

Sanningen är den att.. jag har faktiskt tröttnat på bloggen. Men så är det. Snart kommer jag väl få lust att börja blogga igen och då gör jag det. 

För övrigt så är livet helt underbart. Paris innebär för tillfället ett skönt sportlov. Igår kväll var jag ute med Lisa och Malin. Det var fett, men blev inte så sent. Ikväl blir det utgång igen. Ni ser vad jag menar. Livet leker.

Jag har haft så mycket att göra så jag har verkligen inte orkat blogga, men ikväll har jag bestämt mig för att lägga in ett bombinlägg. Så häng kvar :)

Något man inte väntade sig när man kom till Paris var den bitande äckliga förjävliga vintern som började några veckor efter det att vi kom. "Den sibiriska vintern" som vi alla känner den. Det är så kallt att man blir helt stel när man går ut här och på nyheterna varnar de för strömavbrott eftersom många människor konsumerar mer el för att värma sig och det leder till kortslutning eller nåt sånt... Något som aldrig händer i Sverige eftersom hela Sveriges befolkning är lika stor som hela Paris. 

Så igår kväll runt klockan 22 på kvällen gick strömmen hos oss och hos många andra i vårt kvarter. Problemet med det var att även värmen lägger av då elen går så inom några timmar skulle inomhustemperaturen ligga på 0 grader. För att kunna se varandra tände vi ljus och då kom vi också på vårt andra problem. Vi hade precis dragit ner alla persienner (De älskade automatiska persiennerna jag talat om som totalt mörklägger hela rummet oberoende på hur starkt solen skiner därute) som ju går på el, så även i gryningen skulle huset ligga i totalt mörker... what to do. Fanns inte mkt att göra än att lägga sig, så min värdmamma går upp för trappan med en ljuslyktan i handen och lyser väg... som hämtat ur en skräckfilm, medan vi går bakom. Jag går på toa... i totalt mörker. Jag famlar där inne och när jag äntligen är klar går jag ut och möter min värdmamma som står kvar med ljuslyktan, hon vänder sig mot mig och jag kastar ur mig "GUD, va stressande!!!" (Om att gå på toa i mörker alltså) Det tyckte hon och min värdsyster som kom ut från sitt rum i samma ögonblick var jättekul, så där stod vi med ljus i handen och gapskrattade åt mitt första lilla skämt som jag dragit - PÅ FRANSKA. Ojojoj vilken känsla det var.

Som tur var hade elen kommit tillbaka runt kl 2 på natten så allt slutade bra.

Godnatt<3

Även fast vi bor här så är det inte så att vi faktiskt får se Paris varje dag, tvärtom mesta delen av tiden tillbringar vi faktiskt i Neuilly och på La Défense... i våra kvarter med andra ord, men idag tog vi (Jag, Kajsa o Lovisa) oss faktiskt tiden och stack till Le Marais (minns ni bög och jude området?) där vi hittade ett mysigt litet café och "lillfirade" Kajsa. Efter det stack Lovisa hem medan jag och Kajsa åkte till Champan för att kolla in H&M som är enormt där... dock var det kind of en besvikelse den här gången... H&M's nya kollektion levererar inte riktigt som vanligt (eller så är det jag som blir fetare av allt sött jag kränger här så kläderna inte passar). Slutligen kom vi ur H&M med en kasse var. Vi gick stolta med våra H&M kassar som det stod "H&M 88 Champs Élysées" på. Att Kajsa hade ett packe hårnålar i sin kasse och jag ett paraply köpt på rea, det visste ingen.

Imorgon är det matteprov. Jag ska inte lämna nycklarna på bordet eller krossa en spegel men jag ska hälla salt över vänster axel samt be till gud (och allt annat som skeptiskt folk gör) för att det ska gå bra.

Önska mig lycka till! (Jag ska inte säga tack)

Godnatt <3

It's true that everything has two sides and I think i'm getting to the less fun side of all of this. Missing home is going through my thoughts more and more each day. It's not that I don't like it here, cause I really do, I love it here, it's 1000 times better than at home, but still. Home is home and I think I'm starting to miss it a little. 

I missing home because I know what else I'll miss.

Ja, ungefär så reagerar fransmännen för att det har snöat ett litet lager. Man snackar om att kollektivtrafiken inte går som den ska, företag har stängt och skolor (förhoppningsvis!!!!!!) har stängt imorgon. Gud, tänker man som svensk, hade man reagerat såhär i Sverige så hade typ hela Norrland varit obeboligt under halva året... 

Idag är det som sagt plugga som gäller så jag har laddat med lite godis, det närmaste jag kunde komma lite svensk lösgodis, måste få nåt gjort nu. Puss


Kaos, va?


The best i could do...

Ligger i Lovisas säng hemma hos henne i rueil-malmaison. Ikväll har vi haft typ myskväll med massa gott käk och myshäng. Snart börjar ögonlocken hänga sig så det är väl att decka som gäller. Imorgon måste jag plugga lite, göra klart ett projektarbete som ska vara inlämnat senast 00.00. 

Natti <3

Ibland känner jag den känslan när jag lyssnar på en låt. Fyfan detta är allt jag vill säga till honom/henne. Och så känner jag för den nya låten som Lisa smittat mig med.

Det finns saker jag saknar, typ när vi var nakna
nu brinner din tavla, nu ligger dina kläder ute på gatan
och jag går i dagar i tröjan du hatar (ah ah ahh)




Genialt.

Btw!! Igår hitta vi ett kick-ass sushiplace rätt nära Pont neuf - Paris äldsta bro. Man betalade 16 euro och fick äta så mycket man bara orkade. Believe it or not, krängde i mig 25 sushirullar -wait for it-wait for it- EFTER förrätten som bestod av en skål med soppa, en portion nudlar, två vårrullar och två kycklingspett. MEd mina 25 sushirullar fick jag också äran av att sitta på tjejernas sushitron - åt mest sushi av tjejerna alltså. Tur att sushi inte är ohälsosamt annars hade jag nog fått hjärtsvikt snart eller nåt. När jag kom hem gick jag direkt upp på mitt rum och deckade för att vakna mitt i natten och kände en stark jävla törst (sojan är ju salt) så jag går ner och dricker vatten i massor och går p och lägger mig igen. Efter nån timme vaknar jag och är självklart kissig. Så natten vart ju lite jobbig pga sushin, men det var det helt klart värt!!!

Jag tittade precis klart på Sarah Jessica Parkers senaste film I don't know how she does it där hon spelar rollen som en heltidsarbetande businesskvinna samtidigt som hon är mamma och fru. Filmen visar hur hon klarar av att balansera sitt hektiska liv när jobbet kräver att hon reser fram och tillbaka samtidigt som hon måste fira barnens födelsedagar, fira thanksgiving med familjen och göra en snögubbe med sin dotter. Det går ut på familjen föstås, att hon inte är hemma, hon gör ett "mansjobb" och det är jobbigt för familjen när mamma inte är hemma. 

Och jag som tänkt mig att mitt liv kommer att se ut så... fulltime working business woman VS. wifey & mommy
Kan man få det att gå ihop? det är frågan...

Damn, I love my life!  Like... i can do whatever the hell i want! I wanted to come to Paris, i did it. What's next? the moon? well.. nobody's holding me back so before you know it you'll see me on the moon waving right back at you. 

Ja jävlar, vart ska man börja med den här fullproppade fredagen? Jag kör koronologisk ordning. Dagen började med skola och på fredagshåltimmen tog vi oss till La Défense (as usual) för att ta vår fredagsfika. På est. verksamhet var vi på en utställning av Diane Arbus verk.. hon var fotograf i Amerika under 60-talet. Det var rätt intressant. Efter det gick vi till svenska skolan och hade en träff med franska ungdomar som var ascoola. Verkligen assköna, så nu har man skaffat lite fler franska kontakter. Känns nice. Därefter hade vi bestämt att vi skulle på bio för att se "Millenium", hollywoodversionen av "Män som hatar kvinnor". Jag tyckte inte den var så bra för att vara ärlig. Den svenska versionen är absolut mycket bättre. Filmen slutade kl 12. och då var man tvungen att ta sig hem. Ensam. Från La Défense. Vilket sägs vara JÄTTEEEEEEfarligt. Asså förlåt mig, men varför känns det inte så farligt som folk säger? Visst, jag tror dom, tar ju det säkra före det osäkra o så.. men jag känner mig rätt trygg när unga (lugna) folk bara står o chillar medan de väntar på bussen, känns inte så farligt. Men fine. I get the picture, man ska inte utmana ödet. Där går gränsen till living on the edge och så... 

Så när jag satt på bussen tänkte jag lite... La Défense är ju ändå Europas största businesscenter... definitivt ett intelligensens centrum. Hur kan det vara möjligt att det sent på dygnet förvandlas till ett nav för kriminella gäng? Hur motsägelsefullt är inte det? Fast i och för sig, det är väl det som är det coola med storstäder. Allt o inget funkar där. 

Nu till frågan varför jag skriver detta klockan 2 på natten? simple. Jag blev övertrött och behövde nåt att göra typ. 

Godnatt!


Fotografiska färdigheter. yup, I got them ;)


Fredagens nya vana. nice.


Jag vid place de la Concorde :)


Fotografiska färdigheter. yup, Malin's got them aswell ;)

Det var så jävla coolt att gå på Louvren i lördags så att jag kände bara att jag var tvungen att läsa om da vinci koden. Nu orkar jag inte göra det med tanke på att det är en bok på 500 sidor så jag såg filmen istället. I och för sig är filmen inte alls lika bra som boken, men eftersom jag har läst boken förut så kommer jag ihåg allt som står i den under tiden jag kollar på filmen. Det var så jävla coolt att se på filmen nu och se alla Louvrens salar som jag varit i. Varenda gång filmen visade nån tavla en nån plats på Louvren vi var på kände man "Oh shit, där var ju jag för någon dag sen!!" Och nu när jag kollade på filmen igen så kom jag ihåg var Maria Magdalenas grav slutligen låg. Så om man ska tro Da Vinci koden så ligger Maria Magdalenas grav precis här: 



Under den lilla Pyramiden, långt ner begraven i Louvrens grunder ligger (enligt Da Vinci koden) Jesus fru, Maria Magdalena, beviset för att kristendomen är byggd på en lögn. Synd att det här inte gå att ta reda på ifall det är sant eller inte genom att använda källkritiken vi får lära oss i skolan om... 

Det är typ vad jag har gjort idag. Somnade halv 2 igår, fråga mig inte varför för jag vet inte. Så har gått runt och varit lite som en zombie idag.. suttit vid datan och dödat tid.. inte alls varit aktiv med franskan, känns inte så bra. Dock har jag gjort en sak värd att nämnas. Var ute och sprang en runda i lilla courbevoie, området jag bor i. Brände lite kalorier..väl behövligt. Hoppas morgondagen blir lite mer intressant.

Jo.. en till annorlunda grej var att vi gick till Hôtel de Ville och kollade in en utställning av Sempé som ritat och skrivit serien om le petit Nicolas. En känd seriefigur i Frankrike. 


Bild på min besökstatistik. Undrar nästan det. Bestämmer folk innan vilken dag alla ska besöka min blogg elr? 
aaaaaaaaaaaja godnatt <3

“When someone loves you, the way they say your name is different. You know that your name is safe in their mouth.”



When you're done doing you'r daydreaming you come to the conclusion that love is still nothing but a game.