Jag kommer alltid ha Paris.
Våren har kommit till Paris och livet leker lekar. Att ständigt vara pank ha fått sitt hjärta skrapat (inte riktigt brustet men lite grann) samtidigt som man springer runt i stan, dag som natt och roar sig samtidigt som uteliggarna i metrostationernas hörn skadar samvetet och överklassen i Paris finaste klubbar äcklar en. Man inser att utanför den trygga bubblan som lilla landet lagom befinner sig i finns en stor värld där det onda möter det goda. Men Paris räcker inte för mig. Jag kommer inte hem innan jag upptäckt världen (eller i alla fall en del av den). Så jag åkte till Madrid och hälsade på mina kära vänner från klassen och såklart Maja och Filippa. Det visade sig att Madrid var en sjuhelvetes fest från torsdag till söndag, så på söndagskvällen fick jag halta fram på flygplatsen ända hem. klackar är inte nådiga mot fötterna. Samtidigt som Europas metropoler lockar mig så händer det grejer på hemmaplan med. Att bli moster var en helt ny upplevelse. En annan sorts lycka, helt ojämförbar med att känna hur musiken verkligen genomsyrar en på klubben. För lyckan att bli moster var något enormt större än det.
Halva tiden har gått. tre månader av Paris som jag aldrig får tillbaka. Som jag för alltid kommer att ha lyckan att titta tillbaka på och tänka "Fyfan va vi hade kul". Men så får jag tänka senare för just nu hinner jag inte. Än har jag tre månader till att fylla med lycka. För hur kan man inte vara lycklig när man är ung, vacker och i Paris? Hur många kan säga "Jag firade min 18års-dag i Paris"? Jag kan. Och vad jag än gör, hur dåligt det än går så kommer jag för alltid ha Paris i mitt minne. Och när jag känner mig nere ska jag tänka på Paris och bara le. FÖR FYFAN VAD JAG HAR DET BRA!!!
Kommentarer
Trackback
