gilmaboci

When you least expect it finns det ett uttryck som heter så igår when i least expected it tog jag mitt pickpack och stack hem till Dulle aka Lovisa. Vi tänkte ha en chillkväll med lite snacks och plugg men when you least expect it visade det sig att grannen hade hemmafest. Tyvärr var det lite yngre folk där så det var inte så mycket drag i den festen, i alla fall inte om man är lite coolare är "fjortis" som vi ju är nu när vi har fyllt myndiga... så when we least expected it satt vi på RER:en in till Paris. Vi började kvällen på en bar vid Grands Boulevard och avslutade den på en annan bar på samma gata. kl tidigt på morgonen kommer en Gilma och en Lovisa hem nöjda och belåtna efter en trevlig utekväll.

Det finns tjejer som påstår att de känner på sig när de har träffat "the one", men hur vet man det? Ett förhållande som påbörjas helt på måfå för att den ena eller båda parter tänker "Whatever, det finns ingen framtid i det här men vi kör ändå" kanske slutar i någonting seriöst? Det vet man ju inte från början. Och ibland när man tror att man har träffat "the one" så visar det sig att han var helt fel person, det var bara det att man var för blind för att se det för att man var så galet kär... Och ibland träffar man någon som är allt vad den rätta ska vara, men som man ändå inte känner "gnistan" med. Kan man i sådana fall skapa en egen gnista själv? Intala sig själv att man är så kär i den här personen så att man till slut blir det? Jag tror att man kan det. Och jag tror att om man kan det så är man jävligt gifted och realistisk. Inte för att låta som en bitterfitta nu... men igenomtänkta förhållanden där man sätter högre krav än att han ska vara söt och snäll och få en att skratta håller längst. Allt som vi ser på film om otippade par som slåss för att deras kärlek ska övervinna allt är bullshit. Varför tror ni att filmen slutar när paren blivit tillsammans? 

They just don't want to show us the horrible break-up that follows.

Sitter inne en vacker dag i Paris och gör. ingenting. Istället för att lura mig själv att man behöver "en ledig dag" tänker jag bara erkänna att jag inte har ett skit att göra och att jag har ångest över det. I should be out looking at the eiffeltower, eating a croissant, kissing a hot french guy by the Seine or whatever. But naahh.. i think i'll just stay in. It's called DENIAL, folks...