gilmaboci

Sanningen är den att.. jag har faktiskt tröttnat på bloggen. Men så är det. Snart kommer jag väl få lust att börja blogga igen och då gör jag det. 

För övrigt så är livet helt underbart. Paris innebär för tillfället ett skönt sportlov. Igår kväll var jag ute med Lisa och Malin. Det var fett, men blev inte så sent. Ikväl blir det utgång igen. Ni ser vad jag menar. Livet leker.

Jag har haft så mycket att göra så jag har verkligen inte orkat blogga, men ikväll har jag bestämt mig för att lägga in ett bombinlägg. Så häng kvar :)

Något man inte väntade sig när man kom till Paris var den bitande äckliga förjävliga vintern som började några veckor efter det att vi kom. "Den sibiriska vintern" som vi alla känner den. Det är så kallt att man blir helt stel när man går ut här och på nyheterna varnar de för strömavbrott eftersom många människor konsumerar mer el för att värma sig och det leder till kortslutning eller nåt sånt... Något som aldrig händer i Sverige eftersom hela Sveriges befolkning är lika stor som hela Paris. 

Så igår kväll runt klockan 22 på kvällen gick strömmen hos oss och hos många andra i vårt kvarter. Problemet med det var att även värmen lägger av då elen går så inom några timmar skulle inomhustemperaturen ligga på 0 grader. För att kunna se varandra tände vi ljus och då kom vi också på vårt andra problem. Vi hade precis dragit ner alla persienner (De älskade automatiska persiennerna jag talat om som totalt mörklägger hela rummet oberoende på hur starkt solen skiner därute) som ju går på el, så även i gryningen skulle huset ligga i totalt mörker... what to do. Fanns inte mkt att göra än att lägga sig, så min värdmamma går upp för trappan med en ljuslyktan i handen och lyser väg... som hämtat ur en skräckfilm, medan vi går bakom. Jag går på toa... i totalt mörker. Jag famlar där inne och när jag äntligen är klar går jag ut och möter min värdmamma som står kvar med ljuslyktan, hon vänder sig mot mig och jag kastar ur mig "GUD, va stressande!!!" (Om att gå på toa i mörker alltså) Det tyckte hon och min värdsyster som kom ut från sitt rum i samma ögonblick var jättekul, så där stod vi med ljus i handen och gapskrattade åt mitt första lilla skämt som jag dragit - PÅ FRANSKA. Ojojoj vilken känsla det var.

Som tur var hade elen kommit tillbaka runt kl 2 på natten så allt slutade bra.

Godnatt<3

Även fast vi bor här så är det inte så att vi faktiskt får se Paris varje dag, tvärtom mesta delen av tiden tillbringar vi faktiskt i Neuilly och på La Défense... i våra kvarter med andra ord, men idag tog vi (Jag, Kajsa o Lovisa) oss faktiskt tiden och stack till Le Marais (minns ni bög och jude området?) där vi hittade ett mysigt litet café och "lillfirade" Kajsa. Efter det stack Lovisa hem medan jag och Kajsa åkte till Champan för att kolla in H&M som är enormt där... dock var det kind of en besvikelse den här gången... H&M's nya kollektion levererar inte riktigt som vanligt (eller så är det jag som blir fetare av allt sött jag kränger här så kläderna inte passar). Slutligen kom vi ur H&M med en kasse var. Vi gick stolta med våra H&M kassar som det stod "H&M 88 Champs Élysées" på. Att Kajsa hade ett packe hårnålar i sin kasse och jag ett paraply köpt på rea, det visste ingen.

Imorgon är det matteprov. Jag ska inte lämna nycklarna på bordet eller krossa en spegel men jag ska hälla salt över vänster axel samt be till gud (och allt annat som skeptiskt folk gör) för att det ska gå bra.

Önska mig lycka till! (Jag ska inte säga tack)

Godnatt <3

It's true that everything has two sides and I think i'm getting to the less fun side of all of this. Missing home is going through my thoughts more and more each day. It's not that I don't like it here, cause I really do, I love it here, it's 1000 times better than at home, but still. Home is home and I think I'm starting to miss it a little. 

I missing home because I know what else I'll miss.

Ja, ungefär så reagerar fransmännen för att det har snöat ett litet lager. Man snackar om att kollektivtrafiken inte går som den ska, företag har stängt och skolor (förhoppningsvis!!!!!!) har stängt imorgon. Gud, tänker man som svensk, hade man reagerat såhär i Sverige så hade typ hela Norrland varit obeboligt under halva året... 

Idag är det som sagt plugga som gäller så jag har laddat med lite godis, det närmaste jag kunde komma lite svensk lösgodis, måste få nåt gjort nu. Puss


Kaos, va?


The best i could do...

Ligger i Lovisas säng hemma hos henne i rueil-malmaison. Ikväll har vi haft typ myskväll med massa gott käk och myshäng. Snart börjar ögonlocken hänga sig så det är väl att decka som gäller. Imorgon måste jag plugga lite, göra klart ett projektarbete som ska vara inlämnat senast 00.00. 

Natti <3

Ibland känner jag den känslan när jag lyssnar på en låt. Fyfan detta är allt jag vill säga till honom/henne. Och så känner jag för den nya låten som Lisa smittat mig med.

Det finns saker jag saknar, typ när vi var nakna
nu brinner din tavla, nu ligger dina kläder ute på gatan
och jag går i dagar i tröjan du hatar (ah ah ahh)




Genialt.

Btw!! Igår hitta vi ett kick-ass sushiplace rätt nära Pont neuf - Paris äldsta bro. Man betalade 16 euro och fick äta så mycket man bara orkade. Believe it or not, krängde i mig 25 sushirullar -wait for it-wait for it- EFTER förrätten som bestod av en skål med soppa, en portion nudlar, två vårrullar och två kycklingspett. MEd mina 25 sushirullar fick jag också äran av att sitta på tjejernas sushitron - åt mest sushi av tjejerna alltså. Tur att sushi inte är ohälsosamt annars hade jag nog fått hjärtsvikt snart eller nåt. När jag kom hem gick jag direkt upp på mitt rum och deckade för att vakna mitt i natten och kände en stark jävla törst (sojan är ju salt) så jag går ner och dricker vatten i massor och går p och lägger mig igen. Efter nån timme vaknar jag och är självklart kissig. Så natten vart ju lite jobbig pga sushin, men det var det helt klart värt!!!

Jag tittade precis klart på Sarah Jessica Parkers senaste film I don't know how she does it där hon spelar rollen som en heltidsarbetande businesskvinna samtidigt som hon är mamma och fru. Filmen visar hur hon klarar av att balansera sitt hektiska liv när jobbet kräver att hon reser fram och tillbaka samtidigt som hon måste fira barnens födelsedagar, fira thanksgiving med familjen och göra en snögubbe med sin dotter. Det går ut på familjen föstås, att hon inte är hemma, hon gör ett "mansjobb" och det är jobbigt för familjen när mamma inte är hemma. 

Och jag som tänkt mig att mitt liv kommer att se ut så... fulltime working business woman VS. wifey & mommy
Kan man få det att gå ihop? det är frågan...