Om du visste vad jag tänker på hade du inte tyckt om mig
Sitter på bussen. Mitt emot mg sitter två tjejer varav den ena slickar sig om tänderna för att se om hon har missat att tvätta bort lite bajs och medan hon gör detta så kommer ett smackande ljud när hon samtidigt försöker suga bort skiten. Det ser stört ut och låter väldigt otrevligt. Tjejen bredvid henne verkar ok. Jag kan bara inte hjälpa att tänka på att om en fis skulle vara fysisk och ha ett utseende så skulle det nog se ut som hon. Kulkul. Nu ska jag har franska, därav den arga tonen.
Puss!
Pengar börjar rulla in som de ska nu
...Haha nä skämta ba. Men jobbade från 7-15 idag så lite pengarull blev det iaf. Imorgon är det lite skola o sen lite mer pengarull. Innebär att jag är igång hela dagen. Precis som jag gillar det. Nu ska jag bara njuta lite av kvällen. Pöss.
Om 8 dagar är det minisemester till Belgien och om 24 dagar kommer älskling :)
Det är bra nu
Det känns som om det börjar gå bättre och bättre nu. Tacka för fina vänner, vad hade man gjort utan dem? Och det hjälper faktiskt att prata med folk och berätta hur man faktiskt känner. Det är inte bättre att gå runt och bära på allt skit och tro att man är stark. Till slut bryter det ner en ändå. Idag är jag nöjd med mig själv. Skrev till en gammal kompis som jag inte pratat med på länge av anledningar jag inte ens kommer ihåg.
Imorgon har vi KU-dag i skolan men jag ska kliva upp runt 6 iaf för att gå o tjäna möney :)
Pusshaj!
Är i stor saknad av såna här ja...
Nu tänker jag va ultrafeministisk
Killar kan vara äckliga ibland. De kan vara dumma och tro att tjejer är dummare än dom, men de är så dumma så att tjejer genomskådar dem alltid.
Ja, jag är väldigt arg och har varit det de senaste tre inläggenn och dagarna, men typ ingen läser den här skitbloggen i alla fall så då kan jag i princip skriva vad som helst. Godnatt för fan.
Uttjatat, men...
"I'm selfish, impatient and a little insecure. I make mistakes, I'm out of control and at times hard to handle. But if you can't handle me at my worst then you sure as hell don't deserve me at y best.
Rök ur öronen
Shit... Vet inte vad det är med mig. Bråkar med alla helt utan logik och häver verkligen ur mig vad som helst. Känner mig så jävla lättretlig. Och behöver vara det.
Wow... where do i begin
It's been what? six months since i wrote? well here i am again. In a totally different environment than last time. I'm back home. In Sweden, in little Lund and i can't say i'm really thrilled about it. Sure i can pretend that it feels good to be home and to meet everybody again, but you know what? No, it doesn't. I often feel like i wanna go back, and i should've just stayed.
Anyway. a lot has happened and i've written like 1/4 of it in here and if i were to write everything it'd take me forever. I was just reading my former posts and makes me wanna cry, just like i knew it would. The three first months were awesome, just like the three last ones would turn out to be.
Anyway. a lot has happened and i've written like 1/4 of it in here and if i were to write everything it'd take me forever. I was just reading my former posts and makes me wanna cry, just like i knew it would. The three first months were awesome, just like the three last ones would turn out to be.
Love.
Vill ba va
When you least expect it finns det ett uttryck som heter så igår when i least expected it tog jag mitt pickpack och stack hem till Dulle aka Lovisa. Vi tänkte ha en chillkväll med lite snacks och plugg men when you least expect it visade det sig att grannen hade hemmafest. Tyvärr var det lite yngre folk där så det var inte så mycket drag i den festen, i alla fall inte om man är lite coolare är "fjortis" som vi ju är nu när vi har fyllt myndiga... så when we least expected it satt vi på RER:en in till Paris. Vi började kvällen på en bar vid Grands Boulevard och avslutade den på en annan bar på samma gata. kl tidigt på morgonen kommer en Gilma och en Lovisa hem nöjda och belåtna efter en trevlig utekväll.
Idag känner jag att jag bara vill va. Vill bara ta det lungt och ta itu med lite läxor och grejer. Vill kunna slappna av och känna att jag inte "måste" göra någonting. Har vi inte alla såna dagar ibland?
Men when i least expect it kommer väl något att hända som hindrar mig från att ba va...
Jag igår kväll på metron. shit vad världsvan man har blivit nowadays.
Hur vet man?
Det finns tjejer som påstår att de känner på sig när de har träffat "the one", men hur vet man det? Ett förhållande som påbörjas helt på måfå för att den ena eller båda parter tänker "Whatever, det finns ingen framtid i det här men vi kör ändå" kanske slutar i någonting seriöst? Det vet man ju inte från början. Och ibland när man tror att man har träffat "the one" så visar det sig att han var helt fel person, det var bara det att man var för blind för att se det för att man var så galet kär... Och ibland träffar man någon som är allt vad den rätta ska vara, men som man ändå inte känner "gnistan" med. Kan man i sådana fall skapa en egen gnista själv? Intala sig själv att man är så kär i den här personen så att man till slut blir det? Jag tror att man kan det. Och jag tror att om man kan det så är man jävligt gifted och realistisk. Inte för att låta som en bitterfitta nu... men igenomtänkta förhållanden där man sätter högre krav än att han ska vara söt och snäll och få en att skratta håller längst. Allt som vi ser på film om otippade par som slåss för att deras kärlek ska övervinna allt är bullshit. Varför tror ni att filmen slutar när paren blivit tillsammans?
They just don't want to show us the horrible break-up that follows.
Sitter inne en vacker dag i Paris och gör. ingenting. Istället för att lura mig själv att man behöver "en ledig dag" tänker jag bara erkänna att jag inte har ett skit att göra och att jag har ångest över det. I should be out looking at the eiffeltower, eating a croissant, kissing a hot french guy by the Seine or whatever. But naahh.. i think i'll just stay in. It's called DENIAL, folks...
They just don't want to show us the horrible break-up that follows.
Sitter inne en vacker dag i Paris och gör. ingenting. Istället för att lura mig själv att man behöver "en ledig dag" tänker jag bara erkänna att jag inte har ett skit att göra och att jag har ångest över det. I should be out looking at the eiffeltower, eating a croissant, kissing a hot french guy by the Seine or whatever. But naahh.. i think i'll just stay in. It's called DENIAL, folks...
Akon @VIP
Tonight i touched Akon and got invited to go to dubai. that makes me a pimp. doesnt it? i ernt to vip roo eith alice and lovisa. firt vip room ucked as usual but then wehen we were just about to leave some guys gaves us drink so we staydd a little loneger. thetn one of them startefdtalking about formula 1 and that he arranges oaties in dubai, asking if i ever been there, which i havenät, so he goes ok, you id want you to come and you can bring yuor friend. im like okayy sounds fun. let me just go to the ladies roomm. aka seeeeeeeeee ya, aint comig nto dubai to be your slave buddy. sure you might be rich and all, but i aint that kinda girl, if you kno what i mena. anyway. i fuckin touched akon. kno im going to decka.
good natt <w3
I can notice you noticing me
Vi ses på VIP ROOM ikväll när Akon kommer och spelar? Just det, det gör vi förmodligen inte för att du som läser detta är nog hemma i Lund och ska på någon hemmafest som slutar klockan 2? då hinner du tyvärr inte till Paris på en timme då Akon börjar sin show... Aja, jag lovar att ta en bild i alla fall.
Love till er alla som inte kan ha det lika fett som jag och Love till er som kan det också <3
Bon soirée à tous!
Jag kommer alltid ha Paris.
Våren har kommit till Paris och livet leker lekar. Att ständigt vara pank ha fått sitt hjärta skrapat (inte riktigt brustet men lite grann) samtidigt som man springer runt i stan, dag som natt och roar sig samtidigt som uteliggarna i metrostationernas hörn skadar samvetet och överklassen i Paris finaste klubbar äcklar en. Man inser att utanför den trygga bubblan som lilla landet lagom befinner sig i finns en stor värld där det onda möter det goda. Men Paris räcker inte för mig. Jag kommer inte hem innan jag upptäckt världen (eller i alla fall en del av den). Så jag åkte till Madrid och hälsade på mina kära vänner från klassen och såklart Maja och Filippa. Det visade sig att Madrid var en sjuhelvetes fest från torsdag till söndag, så på söndagskvällen fick jag halta fram på flygplatsen ända hem. klackar är inte nådiga mot fötterna. Samtidigt som Europas metropoler lockar mig så händer det grejer på hemmaplan med. Att bli moster var en helt ny upplevelse. En annan sorts lycka, helt ojämförbar med att känna hur musiken verkligen genomsyrar en på klubben. För lyckan att bli moster var något enormt större än det.
Halva tiden har gått. tre månader av Paris som jag aldrig får tillbaka. Som jag för alltid kommer att ha lyckan att titta tillbaka på och tänka "Fyfan va vi hade kul". Men så får jag tänka senare för just nu hinner jag inte. Än har jag tre månader till att fylla med lycka. För hur kan man inte vara lycklig när man är ung, vacker och i Paris? Hur många kan säga "Jag firade min 18års-dag i Paris"? Jag kan. Och vad jag än gör, hur dåligt det än går så kommer jag för alltid ha Paris i mitt minne. Och när jag känner mig nere ska jag tänka på Paris och bara le. FÖR FYFAN VAD JAG HAR DET BRA!!!
Förlåt
Sanningen är den att.. jag har faktiskt tröttnat på bloggen. Men så är det. Snart kommer jag väl få lust att börja blogga igen och då gör jag det.
För övrigt så är livet helt underbart. Paris innebär för tillfället ett skönt sportlov. Igår kväll var jag ute med Lisa och Malin. Det var fett, men blev inte så sent. Ikväl blir det utgång igen. Ni ser vad jag menar. Livet leker.
För övrigt så är livet helt underbart. Paris innebär för tillfället ett skönt sportlov. Igår kväll var jag ute med Lisa och Malin. Det var fett, men blev inte så sent. Ikväl blir det utgång igen. Ni ser vad jag menar. Livet leker.
Puss så länge.
Jag lever, jag lovar.
Jag har haft så mycket att göra så jag har verkligen inte orkat blogga, men ikväll har jag bestämt mig för att lägga in ett bombinlägg. Så häng kvar :)
rolig på franska
Något man inte väntade sig när man kom till Paris var den bitande äckliga förjävliga vintern som började några veckor efter det att vi kom. "Den sibiriska vintern" som vi alla känner den. Det är så kallt att man blir helt stel när man går ut här och på nyheterna varnar de för strömavbrott eftersom många människor konsumerar mer el för att värma sig och det leder till kortslutning eller nåt sånt... Något som aldrig händer i Sverige eftersom hela Sveriges befolkning är lika stor som hela Paris.
Så igår kväll runt klockan 22 på kvällen gick strömmen hos oss och hos många andra i vårt kvarter. Problemet med det var att även värmen lägger av då elen går så inom några timmar skulle inomhustemperaturen ligga på 0 grader. För att kunna se varandra tände vi ljus och då kom vi också på vårt andra problem. Vi hade precis dragit ner alla persienner (De älskade automatiska persiennerna jag talat om som totalt mörklägger hela rummet oberoende på hur starkt solen skiner därute) som ju går på el, så även i gryningen skulle huset ligga i totalt mörker... what to do. Fanns inte mkt att göra än att lägga sig, så min värdmamma går upp för trappan med en ljuslyktan i handen och lyser väg... som hämtat ur en skräckfilm, medan vi går bakom. Jag går på toa... i totalt mörker. Jag famlar där inne och när jag äntligen är klar går jag ut och möter min värdmamma som står kvar med ljuslyktan, hon vänder sig mot mig och jag kastar ur mig "GUD, va stressande!!!" (Om att gå på toa i mörker alltså) Det tyckte hon och min värdsyster som kom ut från sitt rum i samma ögonblick var jättekul, så där stod vi med ljus i handen och gapskrattade åt mitt första lilla skämt som jag dragit - PÅ FRANSKA. Ojojoj vilken känsla det var.
Som tur var hade elen kommit tillbaka runt kl 2 på natten så allt slutade bra.
Godnatt<3
Så igår kväll runt klockan 22 på kvällen gick strömmen hos oss och hos många andra i vårt kvarter. Problemet med det var att även värmen lägger av då elen går så inom några timmar skulle inomhustemperaturen ligga på 0 grader. För att kunna se varandra tände vi ljus och då kom vi också på vårt andra problem. Vi hade precis dragit ner alla persienner (De älskade automatiska persiennerna jag talat om som totalt mörklägger hela rummet oberoende på hur starkt solen skiner därute) som ju går på el, så även i gryningen skulle huset ligga i totalt mörker... what to do. Fanns inte mkt att göra än att lägga sig, så min värdmamma går upp för trappan med en ljuslyktan i handen och lyser väg... som hämtat ur en skräckfilm, medan vi går bakom. Jag går på toa... i totalt mörker. Jag famlar där inne och när jag äntligen är klar går jag ut och möter min värdmamma som står kvar med ljuslyktan, hon vänder sig mot mig och jag kastar ur mig "GUD, va stressande!!!" (Om att gå på toa i mörker alltså) Det tyckte hon och min värdsyster som kom ut från sitt rum i samma ögonblick var jättekul, så där stod vi med ljus i handen och gapskrattade åt mitt första lilla skämt som jag dragit - PÅ FRANSKA. Ojojoj vilken känsla det var.
Som tur var hade elen kommit tillbaka runt kl 2 på natten så allt slutade bra.
Godnatt<3
