Det som är vackert.
Har på senaste tid börjat uppskatta klassisk musik. Visst, många kan ha fördomar mot det. Att man är en klassisk nörd som sitter hemma och lyssnar på Mozart om man gillar klassisk musik men det är inte bara Mozart som är klassisk. Det är svårt att förklara med ord men när man verkligen börjar lyssna på musiken (inte bara hör den) så inser man (iaf jag gjorde) att det låter så jävla underbart. Så lugnande men ändå spännande på samma gång...
Egentligen har jag lite växt upp med klassisk musik, så det är inte bara så att jag fick för mig att sätta på Andrea Bocelli på spotify helt plötsligt. Pappa spelade fiol när han var liten och har lärt sig massa andra instrument utifrån det, vetefan hur många han kan, så jag har alltid varit omringad av akustisk musik och särskilt fiol (han brukar spela hemma ibland).
Jag kan önska ibland att jag själv spelade... typ fiol, men det blev aldrig av att jag började. Dessutom måste man jobba som fan för att bli verkligt duktig på fiol. De säger att fiolen är det svåraste instrumentet att lära sig spela på och med tanke på att de flesta instrument är rätt svåra inser man att det krävs lite medfödd musikalisk begåvning (vilket inte jag har mycket till övers) för bli professionell violinist. Nu är det ju inte så att man måste bli professionell, man kan ju också spela för skojs skull, men det är såklart roligare om man är skiiiiitgrym på det.
"Con te partirò". Topklass, Mäktig som fan. Går inte att säga annat om.
Kommentarer
Trackback